Mandelmanns trädgård

Nu mitt i vintern behöver jag balansera upp mörker, kyla, snö och bristen på trädgårdsliv. De senaste dagarna har jag bläddrar runt bland mina foton, drömt mig tillbaka till sköna sommardagar och fått ny inspiration. En särskilt härlig trädgårdsupplevelse från i somras är Mandelsmanns trädgård på gården Djupadal i Skåne. I Mandelmanns trädgård, som både är familjens privata trädgård och en visningsträdgård, har allt en skön trädgård ska ha - en välkomnande stämning, prunkande växter, sköna sittplatser, spännande upplevelser och liv. På gångarna går hönor och sprätter och noppar blad, sällskapliga katter stryker sig mot ens ben, barn med glädjefnatt rusar runt på de slingrande gångarna medan de med mindre spring i benen i stället njuter stilla i skuggan eller nyfiket strosar runt och upptäcker. Hela luften är fylld av fågelsång, bisurr och fjärilsfladder. Det som framför allt bidrar till den här trädgårdens speciella charm är att den inte är perfekt. Växterna får vara lite vilda, ta för sig, kaskadera och välla ut över gångar. Kanterna är mjuka och flyter ihop med rabatterna och ogräs smyger sig in här och var. Det är busigt, lite oordnat och mysigt.

Jag har som många andra sett Mandelmanns trädgård på TV och i artiklar och föreställde mig att den skulle vara ganska stor till ytan men den var tvärtom relativt liten vilket bidrar till att göra den så mysig. Att den ändå upplevs som större än vad den är beror på alla spännande rum, vindlande gånger och överraskande intryck och stämningar man ständigt möts av. Något av det jag tyckte allra mest om var just de vindlande gångarna som hela tiden leder vidare genom de olika trädgårdsrummen vilka man överraskande kommer in i ett efter ett genom antingen en smal passage eller portal. Överallt och i de mest oväntade krypin och vrår står små bord och några stolar där man kan sätta sig en stund, ta en paus och smälta allt det vackra man sett. Att man inte riktigt ser vad som väntar bakom häckar, avskärmningar och byggnader gör upplevelsen ännu mer intressant. Man frågade sig hela tiden vad som ska komma härnäst.

Min egen promenad började i Marie Mandelmanns kreativa sommarplantering där det ligger mjuk ull i de snirkliga gångarna. Jag kunde så klart inte motstå att ta av mig skorna och gå barfota i ullen. En ljuvlig känsla, som att gå på varma moln. Genom en nästan igenvuxen öppning i en häck möttes jag sedan oväntat av en smal spång som ledde mig genom högt, högt gräs runt en damm där koikarpar skymtade under ytan. Där spången tog slut ledde stigen vidare till en smal å med vattenkrasse. Tänk vilken lyx med vattenkrasse i trädgården! Jag skuttade över ån, rundade en liten hönsgård och kom sedan till ytterligare en damm med en nästan trolsk stämning. Här låg ankor och dåsade i solen och tom eka väntade på att någon skulle ro den runt. En stor pil svepte med grenarna över vattenytan. Här hade jag kunnat stanna länge men var för nyfiken för att pausa. Jag fortsatte mot växthusen där jag hittade en stor örtagård som helt klart var inriktad på att försörja köket med mycket god mat. I ett av växthusen mognade tomaterna, som det doftade, och i växthuset bredvid rådde ett tropisk klimat denna varma sommardag och där kunde man sitta och fika bland persikor, fikon, druvor och kiwi. Sedan var jag tillbaka i Maries sommarplantering igen och när jag nu hade gått igenom hela trädgården ville jag genast gå ett varv till. Det var svårt att få nog.
Utflykten avslutades med en promenad på kullarna ovanför gården, ända upp till det ensamma hagtornsträdet på sin kulle.

Här följer en ganska lång bildkavalkad från augusti i somras:

Akvarellblogg och ny inrikting

Oj vad det har stått stilla här på bloggen i sommar, men det har varit desto aktivare inom andra områden i mitt liv och som helt har tagit över de senaste månaderna. Förutom att arbeta som trädgårdsdesigner målar jag också akvareller och har bestämt mig för att satsa mer på det området. 
Jag har målat akvareller i 15 år och jobbat som "deltidskonstnär" utan att för den skull gå in helhjärtat för det, trädgårdsdesignutbildning och start och uppbyggande av eget företag har tagit sin tid. Men nu är det dags för akvarellen att få ta plats ordentligt! Det ska bli så roligt men samtidigt är det ett stort steg och framtiden får visa vad som händer.

Pelargoner

I sommar har jag haft en utställning på Galleri Westerlind i Nyköping, fått många beställningar på nya målningar och också startat en ny blogg: Akvareller av Cecilia Widenflycht. Där kan du följa vad som händer i min ateljé, ta en titt i webgalleriet och läsa mer om mig och hur jag jobbar. Varmt välkommen!

Höstrosor

Vad gäller bloggen Fägring och mylla kommer jag att fortsätta göra inlägg då och då för i trädgården står det heller inte still men i sommar har det varit min sköna oas där jag kunnat koppla av till 100% och verkligen njuta av den fantastisk sköna sommar vi haft. Jag har planterat, pysslat, skördat och ätit gott och örtagården frodas. Men håll utkik! Jag planerar för nya förändringar i trädgårdsblogglivet också under hösten!

Showing off

Örtkurs i Stallarholmen. Nya kurser på gång framöver.

För andra året i rad håller jag och Cajsa Drakenberg en örtkurs här i Stallarholmen med inriktning på både odlade kryddörter och vilda örter i naturen. Vi tycker båda att det är väldigt roligt att få dela med oss av våra kunskaper och det är härligt att se att det finns ett så stort intresse för att lära sig om dessa fantastiska, goda, nyttiga och intressanta växter. Nu har vi börjat få förfrågningar på fler kurser och därför vill jag här berätta om vårt koncept och kursinnehåll. Är du intresserad så hör gärna av dig. Kontaktuppgifter finns längre ner i texten.

När Cajsa och jag för ett par år sedan började prata om att hålla en örtkurs tillsammans märkte vi snart att vi har kunskaper inom två olika områden som kompletterar varandra perfekt. Jag jobbar som trädgårdsdesigner och är speciellt intresserad av odlade kryddörter och örtagårdar medan Cajsa som är örtterapeut är specialiserad på naturens vildväxande örter. Resultatet blev att vi slog ihop våra respektive kunskapsområden och skapade en kurs med följande innehåll:

Lär dig använda odlade och vilda örter. Med den här kursen vill vi ge alla deltagare en kickstart in i örternas värld, inspirera och dela med oss av glädjen i att odla, samla och använda örter.

*Presentation av utvalda odlade kryddörter, deras egenskaper och användning i matlagning och bakverk
*Presentation av utvalda vilda örter, deras egenskaper och användning för hälso- och kroppsvård
*Odling av kryddörter i den egna trädgården: odlingsförhållanden, växtval, sådd/plantering, skötsel och planering av en örtagård
*Skörd och förvaring: insamling, torkning och frysning
*Produkttillverkning: vid ett tillfälle gör vi olika produkter som salva, kräm, schampoo, ansiktsolja m.m. som var och en får ta med sig hem
*Örtanvändning förr och nu: vi tar en titt på läkeväxterna och kryddörterna i historien
*Örtvandring i naturen då Cajsa guidar bland de vilda örter som hon använder
*Örtvandring i min örtagård där jag odlar ca 60 olika örter

Tid: 10 träffar. Nästa kursstart planeras feb. 2014.

Du som är intresserade av en örtkurs i Stallarholmen och vill få mer information är varmt välkommen att höra av dig till mig: cwidenflycht@gmail.com eller Cajsa: cajsa.drakenberg@gmail.com

Min lilla örtagård precis utanför dörren har jag visat flera gånger här på bloggen. Här växer alla de örtkryddor jag använder dagligen och vill ha nära till hands. Men vill man inte ha så här mycket så räcker det med en av dessa lådor för att få plats med 8-10 av de vanligaste örtkryddorna. Att odla örter är lätt, roligt, intressant och gott.

Lika roligt, intressant och gott är det att ta del av naturens fantastiska skafferi. Snart är det dags att gå ut att plocka lindblommor. Gott till te men framför allt bra när man är förkyld.

Pepparmynta är en av mina favoritkryddor. Gott till uppfriskande te och helt fantastisk i chokladkakor. Dessutom stimulerar den matsmältningen och avkok kan verka svalkande på hud som bränts av solen.

Lavendel - underbart väldoftande och med lugnande egenskaper. Det är så vi ofta använder den. Men man får inte glömma att använda den i mat och bakverk också.

Timjan är en klassiker i medelhavsköket men den är även antiseptisk och hostdämpande och kan lindra vid förkylning.

Brännässla - ett avskytt ogräs som förtjänar att älskas. Oumbärlig i husapoteket och samtidigt vårens bästa soppgrönsak. Plocka späda toppskott på våren och torka till vinterns behov.

I förgrunden blå anisisop som med sin kombinerade smak av anis och mynta är god till te men även i kötträtter, sallad, på pizza och i bakverk. I bakgrunden johannesört, en klassisk brännvinskrydda som även kan drickas som lugnande te eller tas mot mildare depression.

Ringblommor ligger och drar i olja. Efter tre veckor silar man bort bladen och använder ringblomsoljan som bas i en skön handkräm.

Min lite större örtagård. Här trängs kryddörter med gamla läkeörter som har en intressant historia.

Rådjursproblem

Den sena våren har gett oss problem med en flock fina rådjur som nu har svårt att hitta mat. Med nya kid som snart ska födas har de det ännu svårare. Lösningen för dem tycks finnas i trädgårdarna. Som djurälskare känner jag mig mycket ambivalet. Jag vill verkligen inte att de ska svälta men inte heller vill jag ha vår näsan nyplanterade häck och våra unga äppelträd uppätna. En motaktion har därför påbörjats tillsammans med böner om att våren ska ta några sjumilasteg och rädda djuren från hungersnöd och oss från både kyla och uppätna växter.

Nu är det nog så tyvärr att det enda som egentligen hjälper mot rådjur är stängsel, helst ett par meter högt för de är duktiga hoppare. Att stängsla in hela trädgården är dock inte aktuellt för oss så mindre motåtgärder får tas till. Läser man om tips och goda råd mot rådjur hittar man mängder med intressanta och mer eller mindre fungerande lösningar.

Själv tror jag ganska mycket på guldvatten/urin och att låta våra hundar "vattna" lite här och var i trädgården. För många år sedan när vi flyttade in i vårt dåvarande hus i Skåne så hade grannarna kämpat mot rådjur i många år men när vi kom med våra båda hundar som stuffade omkring i vår trädgård och markerade så försvann rådjuren på några dagar, även på grannens tomt, och kom inte tillbaka. Vår granne var överlycklig för äntligen kunde hon odla tulpaner igen. Vi har fortfarande hundar och jag märker att rådjuren inte gärna går där hundarna har varit, det syns på spåren i snön, men den rådjursflock vi har nu är lite modigare än den i Skåne så vi kör med både hundar och guldvatten och just nu är det lugnt. Peppar, peppar.
Guldvatten/urin är ju också ett bra gödselmedel så man kan samtidigt passa på att ge växterna extra näring. Man får dock tänka på att inte ge för mycket. När växterna har fått sitt kan man vattna resten vid sidan av dem.

Här är några fler av de hemgjorda knep som jag hört talas om. Vissa kanske fungerar, men jag kan inte ge någon garanti, andra låter mer som sagor. Preparat som ska sprayas och kletas på blad och grenar skulle jag vara väldigt försiktig med, vem vet hur växterna reagerar! Dessutom är det så att det som fungerar hos en person fungerar inte hos en annan. Det är bara att prova sig fram på egen risk och ofta får man byta metod efter ett tag för rådjuren vänjer sig.

Avskräckande lukter och smaker:
1. En illaluktande blandning: ca. 10 liter vatten, 1 kg blodmjöl och 2,5 dl ammoniak. Doppa oasisbitar i blandningen och sätt upp på pinnar på strategiska ställen. Doppa om på nytt varannan vecka och efter regn.

2. Att plantera allium intill t.ex. tulpaner ska enligt många vara en bra metod. Å andra sidan jag har haft en kund vars allium blev uppätna, varenda en.

3. Krossad vitlök som smetas ut på grenar och blad.

4. Hjorthornsolja som penslas på käppar som sticks ner vid växterna.

5. Tabasco utspädd i vatten sprayas på grenar och blad.

6. Bollar av hår (människa, hund eller får) fästs på grenar.

7. Benmjöl kan pudras på tulpaner och andra växter. Upprepa med jämna mellanrum. Har den fördelen att det gödslar samtidigt så om det inte hjälper mot rådjuren så är det ändå någon nytta med metoden.

Andra skrämselmetoder:
8. Hänga upp ark av vit papp i storlek av en rådjursrumpa i träd och buskar. Det ska likna rådjurens egen varningsignal till varandra och få dem att tro att här är det farligt.

9. Cd-skivor upphängda i träd.

10. Två pinnar med snöre emellan, modell "tvättlina", i rabatten med plastremsor knutna på linan.

11. Radioapparater som slås på och av med hjälp av timer vid olika tidpunkter under dygnet. Skulle antagligen driva båda en själv och grannarna till vansinne, passar kanske bäst i en avlägset belägen sommarstuga.

Stängsel osv:
12. Man kan stängsla in hela trädgården eller t.ex. en attraktiv köksträdgård med ett ca. 2 meter högt stängsel. En gärdsgård med bara ca. 60cm mellan stolparna anses också avskräcka rådjuren då de ska dra sig för att hoppa igenom något så smalt. Fast jag undrar om inte ett mycket hungrigt rådjur skulle kunna göra ett mycket precist och fint språng in i en smarrig köksträdgård ändå.

13. Runt nyplanterade träd kan man sätta ett högt viltstängsel. Stora och etablerade träd klarar lite skador men nyplanterade kan få men för livet, om de inte dör förstås. "Burar" av viltstängsel ser inte så tjusigt ut i trädgården men några vintrar kan man kanske leva med dem så att träden får växa sig något större.

14. Lägre stängsel, ca 1 meter höga, kan sättas runt mindre ytor, ca 1 kvm, eftersom rådjuren inte gärna hoppar in i en så liten och trång inhägnad.

15. Upp och nervända lövkorgar, tomma "hanging baskets" eller böjda hönsnät över attraktiva växter. Fäst dem med något i marken annars puffar rådjuren undan dem.

Ytterligare ett tips är att fråga lokala plantskolor, parkförvaltning osv vad de använder.

Här och var kan man hitta listor på växter som ska vara "rådjurssäkra" men dessa tror jag inte så mycket på. Rådjursproblem är något jag diskuterar med kunder vid nästan varje uppdrag och en sak är säker - där är variationen stor från trädgård till trädgård. Det som får vara i fred i en trädgård äts med glädje i en annan och det gäller även växter från de "rådjurssäkra" listorna.

Lugnast hade kanske varit att acceptera att vi får leva med rådjuren. Det är ju vi som lånat en bit av naturen, även om vi själva kan hävda att vi köpt/hyrt vår trädgård så är det ändå i slutänden en bit natur som vi för en tid tagit över och rådjuren är en del av denna. Kan man inte vara fullt så filosofisk (har själv svårt att vara det) så ska man använda åtgärder som varken skadar rådjuren, andra djur eller växterna.

Sommar i ett litet glas

I början av januari plockade jag fram den sista påsen jordgubbar ur frysen. En bit av sommaren som jag skulle göra något extra gott av. Skulle det bli sylt? Marmelad? Kräm? Nej, jag ville ha likör. Somrig jordgubbslikör lagom till våren kom. Som en försmak liksom. Två burkar blev det som fick stå i köksfönstret och mogna i tre månader och äntligen var det dags att smaka av, sila och hälla upp i fina flaskor. Det är alltid lika spännande! Burkarna öppnades och finaste likörglaset kom fram. Luften fylldes av kryddor och doften av sommarens jordgubbsland. Smaken är berusande god. Det här är en likör att ta fram vid högtidsstunder, att njuta av långsamt.

Jordgubbslikör är så enkelt att göra, det svåra är att vänta tills den är klar. Bäst vore egentligen att ställa burkarna utom frestade synhåll men jag brukar ändå ha dem i köksfönstret. De ska stå ljust och då kan de ju lika gärna få göra det någonstans där de pryder sin plats. I mitt fönster har de skimrat rubinröda i morgonljuset och gjort vintermornarna lite mer färgglada. Samtidigt får jag ju möjlighet att öva upp tålamodet.
Jag brukar blanda ca 1 liter jordgubbar med 35cl brännvin eller vodka (ej kryddad) i en glasburk med tättslutande lock. Eftersom spriten är smaklös så är det bärens smaker som får huvudrollen. Det är så det ska vara tycker jag. Därefter häller jag i 2 dl socker och blandar om. Ställ på ljus plats för att mogna långsamt. Sedan är det viktigt att skaka/vända om någon gång varje dag medan sockret löses upp och blandas. Det tar 2-3 månader innan likören är färdigt. Sila genom sil och sedan genom kaffefilter för att få bort så mycket som möjligt av fruktköttsgrumset, lite blir dock alltid kvar.

Det kan vara gott att lägga till en krydda till jordgubbarna, det förhöjer smaken något, och den här gången kryddade jag den ena burken med kardemummakärnor, ca. 1 tsk, och den andra med en vaniljstång (tog bara fröna).
De mycket goda och spritstinna bären som blir över lägger jag sedan i en vuxentårta. Är jag lite lat och inte orkar baka tårta är likörjordgubbarna lika goda till glass.

Skål för våren!

Timjan en kall vinterdag

Vissa örter kan man skörda lite, lite av under vintern också och timjan brukar jag ta en kvist av då och då. Men får absolut inte ta mycket, det mår inte växten bra av, men till en doftande och smakrik kopp te någon gång ibland räcker det. Det blir ett starkt te med mycket karaktär, nästan åt det fräna hållet, och det kräver en ganska stor klick honung som rundar av. Men sedan är det gott. Mycket gott!

En grupp timjan som jag har precis utanför dörren. Vanlig kryddtimjan och ett par olika citrontimjan.

Under säsong är timjan en av mina mest älskade kryddörter. Vanlig kryddtimjan (Thymus vulgaris) har en mustig, varm smak som passar särskilt bra i ”tyngre”, smakrika rätter och den är lika fin ensam som i olika kryddblandningar. En härlig kryddblandning är den klassiska Bouquet garni där timjan kombineras med lagerblad och persilja. En annan är den lika klassiska Herbes de Provence där kombinationen varierar i de olika regionerna i Provence men grunden är oftast lika delar timjan, kyndel, oregano samt 1/3 av någon anissmakande ört t.ex. fänkål (frön, torkade stjälkar eller blommor). Därefter lägger man till en smak som passar till maträtten, t.ex. rosmarin, basilika, lagerblad, salvia, dragon eller libbsticka. Även lavendel kan förekomma. Jag använder ofta kombinationen timjan, oregano, vinterkyndel, fänkål och sedan salvia eller isop eller basilika. Citrontimjan (Thymus x citriodorus) har en lättare karaktär och den använder jag mest färsk som en fräsch accent t.ex. i sallader, till fisk eller i efterrätter.

Timjan är jag noga med att täcka under vintern liksom lavendel, salvia och isop, d.v.s. de helt eller delvis vintergröna vedartade växterna. Medan vi människor vänder näsan mot vårvintersolen och njuter finns det flera växter som inte ska göra detsamma om de vill slippa drabbas av frystorka. Tyvärr har de inget val eftersom de står där de står och inte kan vare sig förflytta sig in i skuggan eller dra ett täcke över sig som skydd. Här får vi trädgårdsägare rycka ut med säckväv, granris eller några lager odlingsväv. Även rhododendron, buxbom, vintergrön liguster o.s.v riskerar att drabbas när vårsolen värmer bladen och växten börjar "svettas" men inte kan ta upp ny vätska från den frusna marken.

En liten titt under väven och det ser OK ut. Sov du vidare lilla timjan, våren verkar dröja i år.

Vinterdagar med vårlängtan

Den hemska kylan består och marken är täckt av snö, i alla fall hos oss här i Mälardalen. Och i går på kvällspromenaden skimrade ett illgrönt norrsken över Stallarholmen. Mycket vackert men just nu vill jag hellre ha grönt på backen än på himlen.
Jag tittade på mina trädgårdsanteckningar från förra året och såg att vecka 12 var det 10-15° varmt, krokus och snödroppar blommade och jag klippte ner alla vissna växtdelarna av perennerna. Det var vår!

Längtar, längtar, längtar...