onsdag 29 januari 2014

Mandelmanns trädgård

Nu mitt i vintern behöver jag balansera upp mörker, kyla, snö och bristen på trädgårdsliv. De senaste dagarna har jag bläddrar runt bland mina foton, drömt mig tillbaka till sköna sommardagar och fått ny inspiration. En särskilt härlig trädgårdsupplevelse från i somras är Mandelsmanns trädgård på gården Djupadal i Skåne. I Mandelmanns trädgård, som både är familjens privata trädgård och en visningsträdgård, har allt en skön trädgård ska ha - en välkomnande stämning, prunkande växter, sköna sittplatser, spännande upplevelser och liv. På gångarna går hönor och sprätter och noppar blad, sällskapliga katter stryker sig mot ens ben, barn med glädjefnatt rusar runt på de slingrande gångarna medan de med mindre spring i benen i stället njuter stilla i skuggan eller nyfiket strosar runt och upptäcker. Hela luften är fylld av fågelsång, bisurr och fjärilsfladder. Det som framför allt bidrar till den här trädgårdens speciella charm är att den inte är perfekt. Växterna får vara lite vilda, ta för sig, kaskadera och välla ut över gångar. Kanterna är mjuka och flyter ihop med rabatterna och ogräs smyger sig in här och var. Det är busigt, lite oordnat och mysigt.


Jag har som många andra sett Mandelmanns trädgård på TV och i artiklar och föreställde mig att den skulle vara ganska stor till ytan men den var tvärtom relativt liten vilket bidrar till att göra den så mysig. Att den ändå upplevs som större än vad den är beror på alla spännande rum, vindlande gånger och överraskande intryck och stämningar man ständigt möts av. Något av det jag tyckte allra mest om var just de vindlande gångarna som hela tiden leder vidare genom de olika trädgårdsrummen vilka man överraskande kommer in i ett efter ett genom antingen en smal passage eller portal. Överallt och i de mest oväntade krypin och vrår står små bord och några stolar där man kan sätta sig en stund, ta en paus och smälta allt det vackra man sett. Att man inte riktigt ser vad som väntar bakom häckar, avskärmningar och byggnader gör upplevelsen ännu mer intressant. Man frågade sig hela tiden vad som ska komma härnäst.

Min egen promenad började i Marie Mandelmanns kreativa sommarplantering där det ligger mjuk ull i de snirkliga gångarna. Jag kunde så klart inte motstå att ta av mig skorna och gå barfota i ullen. En ljuvlig känsla, som att gå på varma moln. Genom en nästan igenvuxen öppning i en häck möttes jag sedan oväntat av en smal spång som ledde mig genom högt, högt gräs runt en damm där koikarpar skymtade under ytan. Där spången tog slut ledde stigen vidare till en smal å med vattenkrasse. Tänk vilken lyx med vattenkrasse i trädgården! Jag skuttade över ån, rundade en liten hönsgård och kom sedan till ytterligare en damm med en nästan trolsk stämning. Här låg ankor och dåsade i solen och tom eka väntade på att någon skulle ro den runt. En stor pil svepte med grenarna över vattenytan. Här hade jag kunnat stanna länge men var för nyfiken för att pausa. Jag fortsatte mot växthusen där jag hittade en stor örtagård som helt klart var inriktad på att försörja köket med mycket god mat. I ett av växthusen mognade tomaterna, som det doftade, och i växthuset bredvid rådde ett tropisk klimat denna varma sommardag och där kunde man sitta och fika bland persikor, fikon, druvor och kiwi. Sedan var jag tillbaka i Maries sommarplantering igen och när jag nu hade gått igenom hela trädgården ville jag genast gå ett varv till. Det var svårt att få nog.
Utflykten avslutades med en promenad på kullarna ovanför gården, ända upp till det ensamma hagtornsträdet på sin kulle.

Här följer en ganska lång bildkavalkad från augusti i somras:




























Inga kommentarer:

Skicka en kommentar