Guld, gult, orange, rött ...

Denna gråmulna novemberdag då det inte verkar bli ordentligt ljust på hela dagen fick jag för mig att jag skulle fokusera på starka färger omkring mig, helst så varma som möjligt. Så i stället för att titta på den jämngrå himlen och alla gråbruna nyanser naturen antar just nu, vilka i och för sig kan vara otroligt vackra, finstämda och lugna, fyllde jag ögonen med så mycket guld, gult, orange och rött jag bara kunde. Efter ett tag kändes det nästan som om solen tittat fram en stund ändå.


Vresros med guldgula blad och orange nypon motar bort vilken gråtrist stämning som helst.


Hagtornshäckarna är just nu väldigt vackra.


Min sista mangold som jag låtit stå kvar bara för färgens skull.


Syren ton i ton med grannens hus.


Det sista gullriset.


Orange klasar till fåglarna.


Kornell. Magiskt vacker.


Vinröd kärleksört där bladen skiftar i lime, grönt och gult.


Rudbeckia som nästan lyser av sig själv i dag.


Ett litet rotskott av rönnsumak.


Finstämd, havrefärgad salix vid vid stranden.


Gyllene matta.


Toner av koppar har rosen Ghislaine de Feligonde.


Brända toner och gult mot lila är så vackert.


Och så avslutar jag med en ringblommesol.

Spaden i jorden igen

Den här tiden på året är det inte mycket som slår ett nytt projekt i trädgården. Det är så härligt att få förbereda inför nästa år och ge plats för nya idéer och drömmar. I min trädgård är det nu ett nytt trädgårdsland som är på gång, eller ska man säga en utökning och omstrukturering av det gamla. Just nu längtar jag väldigt mycket efter ett ordentligt och stort land för grönsaker, sallad, sommarblommor, rabarber och annat. Jag tror det är mitt barndomsminne av min mormors fantastiska köksträdgård som har poppat upp och gjort sig påmint. Mormors land var visserligen betydligt större än mitt kommande, hon var närmast självförsörjande på bär, grönsaker och frukt, och hon syltade, saftade, gjorde inläggningar och frös in för att ha hela vintern.
Jag har inga planer på att bli helt självförsörjande men jag vill odla så mycket jag kan och hinner med och i alla fall kunna äta egenodlade grönsaker under sommarhalvåret + ha tillräckligt med frukt och bär för att göra mos, sylt, marmelad och saft. Jag vill också kunna styckfrysa hallon och vinbär till kakor och glass till vintern. Lite bär till likör skadar inte heller. Om det är något jag "ärvt" från min mormor och mamma så är det att jag vill ha min trädgård till att odla det jag ska äta, vid sidan av att det ska vara en fin och avkopplande plats att vara på också så klart.


Här ska det bl.a. växa hallon, vinbär och rabarber. Den rabattsnutt där rosenskärorna nu bildar häck (f.ö. en uppgift de klarar galant) ska också ingå. Perennerna till vänster flyttas till en annan rabatt.


Odlingslådorna blir kvar men placeras om och flyttas närmare varandra. Jag djupgräver även marken i lådorna och jordförbättrar med stallgödsel eftersom jag tycker att den grönsaksjord jag hade i lådorna behöver få bättre struktur och hålla kvar fukten bättre. Uppblandad med vår lerjord och stallgödseln tror jag det kommer att bli bra. Jag fyller heller inte lådorna ända upp, bara till hälften, eftersom jag dels vill att kanterna ska hjälpa till skapa ett mikroklimat och dels ska det finnas plats för gräsklipp som jag täckodlar med. Mellan odlingslådorna lägger jag sedan markduk och sedan barkflis.

Tänk så gott det ska bli nästa år! Men innan dess kommer nöjet att välja ur vinterns alla frökataloger.

Äppelvalshjälp

Tänk att det finns så omtänksamma människor! Detta sitter jag och förundras över just nu och tänker på våra snälla grannar. På köksbänken ligger en hel kasse äpplen, fint märkta med små lappar med vilken sort det är, och dessa äpplen har en liten historia bakom sig som jag gärna vill skriva om här.



Våra grannar som har väldigt många äppelträd i sin trädgård har i veckor nu satt ut en låda äpplen vid brevlådan med en skylt "Ta gärna äpplen!" och när min man och jag går kvällspromenaden med hundarna tar vi ibland var sitt äpple och knaprar på. Häromkvällen tog jag ett stort gult äpple och smaklökarna nästan lättade av glädje när jag tog första tuggan så gott var det. När jag sedan i dag gick förbi grannarna frågade jag vad det var för ett äpple jag ätit, vilket visade sig vara Gul Richard. Samtidigt berättade jag att vi håller på att välja ut fler äppelträd till vår trädgård men att vi inte riktigt vet vilka, varpå grannfrun genast erbjöd sig att plocka ihop en hel kasse från deras trädgården och märka ut vad de heter så vi skulle få lite smakprov. Tänk så snällt! Nu ska vi prova oss igenom alla äppelsorterna och se om det är fler än Gul Richard som smakar gott och kanske hamnar även i vår trädgård.

Septemberskördar

Efter några hemskt regniga och blåsiga dagar har vi äntligen sol igen och i dag är det en riktigt fin höstdag.


Rosenskäror i trädgården mot solig, klarblå hösthimmel.

Jag njuter i fulla drag sådana här dagar men ändå tycker jag det är sorgligt att sommaren är slut. Jag känner att jag ännu inte är riktigt beredd på höstmörker och vinter, hade gärna haft några sommarmånader till. Men än är det bara september, tack och lov, och just nu gör jag det mesta av något av det bästa så här års, d.v.s. äpplen som vi nu kan frossa i. Jag har en jätteskål äpplen inne som jag går och nallar av hela tiden och så gör jag kräm, äppelkakor och mos också så klart.


Det här måste vara det absolut sötaste äppelmoset som gjorts i det här hushållet. Alldeles rosarött blev det! Vilka äpplen det är kan jag tyvärr inte svara på för vi fick dem av vår snälla granne som tyvärr glömt vad sorten heter.


Lite normalfärgat mos blev det också på Oranieäpplen, en av de bästa sorterna för mos tycker jag.


Torkade äpplen (Oranie igen) kan man äta som godis och de går åt alldeles för fort.

Och så plockar jag in blommor också så klart och under de regnpiskande dagarna som gått har det varit underbart att ha huset fyllt av buketter.


På bordet i matrummet står den här härligt färgglada buketten med astrar och dahlior och hälsar välkommen till bords.

Rosendals trädgård

Efter en dag på Rosendal mår jag alltid lika gott, både i själen och i magen. God lunch och gott ficka äter man bäst i äppelträdgården och sedan kan man gå runt och fylla sinnet med allt vackert som finns. Nu var det några veckor sedan jag var där men jag tänkte dela med mig av lite av det fina jag såg.


En av de största anledningarna till att jag åker till Rosendal är den fantastiskt fina och vilsamma fruktträgården.


En känsla av Frankrike fick jag här bland lavendel och vindruvor.


Det doftade rent makalöst gott i rosenträdgården.


En nästan lila ros, Rosa 'William Lobb'.


Dessa rustika hållare för krukor skulle jag gärna ha, perfekt till terracottakrukor.


Ett kul litet insektshus.


En liten örtagård på ena sidan och prydliga buxbomsklot på den andra kantar gången bort mot sittplatsen.


Den stora porfyrurnan är verkligen magnifik.


Eleganta krolliljor växte överallt under de stora träden i slottsparken. Det är en mycket gammal lilja som har planterats lika mycket i vid bondgårdar och torp som i slottsträdgårdar.

Kryddor till vintern

I juli och augusti skördar jag kryddörter kontinuerligt. Något jag blev förvånad över i vintras var hur mycket mer än tidigare år jag använde vissa örter. T.ex. pepparmynta (till te), citronmeliss (också till te) och vinterkyndel (till nästan allt) gick åt som bara den. Vinterkyndeln får numera ofta ersätta timjan, som jag använt mycket av förut, i grytor, soppor och pajer. Alla dessa får jag tredubbla skörden av i år. Egentligen måste jag ha mer av alla sorters kryddor jag odlar för problemet är att jag vill att de ska blomma också och skördar jag så mycket som jag gör nu så blir det inga blommor kvar. I år har jag faktiskt ändå sparat en del kryddor i rabatterna bara för att jag vill ha det vackert omkring mig också. Kanske blir det brist i skåpen i vinter men då får jag tänka att det var fint i somras. Och så är det ju heller inga problem att köpa i burk, men det är inte lika roligt som egenodlat.


Den stackars pepparmyntan kommer aldrig längre än så här, den är konstant alldeles nedklippt och inte en enda vacker blomma blir kvar. Nästa år tror jag att den ska få hela odlingslådan för sig själv.


Oreganon näns jag nästan inte ta av så fin är den nu. Och fjärilarna är lyckliga. Jag tror den får bli kvar som den är. Det får bli köporegano i vinter.


Krusmyntan som jag inte använder så mycket av får gå i blom innan jag skördar. Då får den stå i rabatten och vara vacker ett tag i alla fall och sedan sätter jag blommorna i vas inne. Visserligen ska man, om man ska vara petig med smaken, skörda innan blomning men det brukar jag inte alltid bry mig så mycket om.


Något jag är riktigt nöjd med är den lilla kryddträdgården närmast altandörren. Även om den stora örtagården tar sig bra så är det så skönt att ha det jag använder mest bara ett par steg bort, särskilt när det regnar. Här finns timjan, isop, salvia, vinterkyndel, oregano, persilja, gräslök, dragon och citronmeliss. En sådan här liten örtagård räcker mycket väl om man inte vill skörda stora mängder inför vintern.


Så här ser det ut i stora örtagården just nu. Ytorna fylls vart eftersom. Just nu älskar jag att se hur den nyplanterade rosenflockeln till höger växer för varje dag. Den ska bli närmare två meter hög och en riktig fjärilsmagnet. I vänster framkant skymtar man den lilla lakritsroten som fortfarande behöver stöd av stenar. Jag brukar lägga en krans av stenar runt småttingar som har svårt att ta sig, stenarna samlar värme och ger ett visst vindskydd.

Härlig köksträdgård

Så fort jag får se en riktigt vacker och välskött köksträdgård börjar hjärtat slå fortare. Det är något speciellt med dessa - god mat och skönhet i förening. Häromdagen var jag i Uppsala botaniska trädgård där de hade denna fina pärla.


Prydliga bäddar och roliga växtstöd.


Rosabladig majs mot lika rosa borstnejlika. Tjusigt!


Olika sorters kål planterade tillsammans är så vackert.


Snurrig ormlök.


Allsköns gröna färger och former ger hela trädgården liv.


Söt potatisblomma...


...och skir lin.


En maffig humlestör ger intresse på höjden.


Och över allt detta gudomligt vackra svävade en ängel.