Piplöken är på väg att blomma och det är verkligen dags att skörda av persiljan. Men rucola äter vi varje dag och den har faktiskt svårt att hålla jämna steg med oss. Jag ska så en rad till.
Daggkåpan växte 20 cm på några dagar och slog ut. Nästan alla har väl daggkåpa i trädgården och kanske har den blivit lite för vanlig för att uppskattas ordentligt för sin skönhet men jag tycker den är näst intill oumbärlig. Den mjukar upp och tonar ner där det är för mycket och för många starka färger men förstärker å andra sidan där det behövs intryck. Den fina bladformen och de härligt fluffiga limegröna blommorna är egenskaper man verkligen ska ta tillvara på.
Palmkålen ser så fin ut med sina mörka, buckliga blad. Jag längtar till den blir riktigt stor och strutformad. Då skär jag bladen i strimlor, steker snabbt i olivolja och saltar. Jättefin växt även i blomsterrabatterna!
Rädisorna är redan färdiga för skörd. Till middag i dag blandade jag dem i en enkel sallad tillsammans med avocado och droppade på olivolja och lite pressad lime.
Äntligen kommer borstnejlikorna! Jag älskar dessa blommor. När jag var liten fick jag dem alltid i fina små buketter av mormor på min födelsedag.
Eftersom jag inte haft så mycket av växter de sista två åren då vi hållit på och anlagt så ville jag så klart ha allt i år! Har satt massor av nytt som jag aldrig provat förut och det jag är mest spänd på är:
Isört. Jag norpade ett blad på Bergianska trädgården förra sommaren och blev helt tagen. Salt och friskt! Som att bada i havet och slicka saltvattnet av läpparna. Bladen glänser dessutom som om den vore beströdda med små diamanter! Ett måste ha!
Haverrot. Gammal kulturgrönsak från 1899. Den ser inte så mycket ut för världen just nu men när den vuxit till sig ska den vara en delikatess som tillagas som sparris. Kan knappt vänta!
Rädisbaljor. En typ av rädisa där man inte äter roten utan fröbaljorna efter blomning. Ska vara lite kryddiga och kan användas råa, wokade eller i soppor. Spännande!
Sparrissallad. Kulturarv från sent 1800-tal. Bladen äts som sallad men det som ska vara godast är bladstjälkarna som har en nötlik smak och äts som sparris.
Jag får återkomma senare om hur det de tre senare smakar men än så länge är det full pott på isörten.
Och snart är det dags att göra flädersaft!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar