torsdag 4 april 2013

Rådjursproblem


Den sena våren har gett oss problem med en flock fina rådjur som nu har svårt att hitta mat. Med nya kid som snart ska födas har de det ännu svårare. Lösningen för dem tycks finnas i trädgårdarna. Som djurälskare känner jag mig mycket ambivalet. Jag vill verkligen inte att de ska svälta men inte heller vill jag ha vår näsan nyplanterade häck och våra unga äppelträd uppätna. En motaktion har därför påbörjats tillsammans med böner om att våren ska ta några sjumilasteg och rädda djuren från hungersnöd och oss från både kyla och uppätna växter.



Nu är det nog så tyvärr att det enda som egentligen hjälper mot rådjur är stängsel, helst ett par meter högt för de är duktiga hoppare. Att stängsla in hela trädgården är dock inte aktuellt för oss så mindre motåtgärder får tas till. Läser man om tips och goda råd mot rådjur hittar man mängder med intressanta och mer eller mindre fungerande lösningar.

Själv tror jag ganska mycket på guldvatten/urin och att låta våra hundar "vattna" lite här och var i trädgården. För många år sedan när vi flyttade in i vårt dåvarande hus i Skåne så hade grannarna kämpat mot rådjur i många år men när vi kom med våra båda hundar som stuffade omkring i vår trädgård och markerade så försvann rådjuren på några dagar, även på grannens tomt, och kom inte tillbaka. Vår granne var överlycklig för äntligen kunde hon odla tulpaner igen. Vi har fortfarande hundar och jag märker att rådjuren inte gärna går där hundarna har varit, det syns på spåren i snön, men den rådjursflock vi har nu är lite modigare än den i Skåne så vi kör med både hundar och guldvatten och just nu är det lugnt. Peppar, peppar.
Guldvatten/urin är ju också ett bra gödselmedel så man kan samtidigt passa på att ge växterna extra näring. Man får dock tänka på att inte ge för mycket. När växterna har fått sitt kan man vattna resten vid sidan av dem.

Här är några fler av de hemgjorda knep som jag hört talas om. Vissa kanske fungerar, men jag kan inte ge någon garanti, andra låter mer som sagor. Preparat som ska sprayas och kletas på blad och grenar skulle jag vara väldigt försiktig med, vem vet hur växterna reagerar! Dessutom är det så att det som fungerar hos en person fungerar inte hos en annan. Det är bara att prova sig fram på egen risk och ofta får man byta metod efter ett tag för rådjuren vänjer sig.

Avskräckande lukter och smaker:
1. En illaluktande blandning: ca. 10 liter vatten, 1 kg blodmjöl och 2,5 dl ammoniak. Doppa oasisbitar i blandningen och sätt upp på pinnar på strategiska ställen. Doppa om på nytt varannan vecka och efter regn.

2. Att plantera allium intill t.ex. tulpaner ska enligt många vara en bra metod. Å andra sidan jag har haft en kund vars allium blev uppätna, varenda en.

3. Krossad vitlök som smetas ut på grenar och blad.

4. Hjorthornsolja som penslas på käppar som sticks ner vid växterna.

5. Tabasco utspädd i vatten sprayas på grenar och blad.

6. Bollar av hår (människa, hund eller får) fästs på grenar.

7. Benmjöl kan pudras på tulpaner och andra växter. Upprepa med jämna mellanrum. Har den fördelen att det gödslar samtidigt så om det inte hjälper mot rådjuren så är det ändå någon nytta med metoden.

Andra skrämselmetoder:
8. Hänga upp ark av vit papp i storlek av en rådjursrumpa i träd och buskar. Det ska likna rådjurens egen varningsignal till varandra och få dem att tro att här är det farligt.

9. Cd-skivor upphängda i träd.

10. Två pinnar med snöre emellan, modell "tvättlina", i rabatten med plastremsor knutna på linan.

11. Radioapparater som slås på och av med hjälp av timer vid olika tidpunkter under dygnet. Skulle antagligen driva båda en själv och grannarna till vansinne, passar kanske bäst i en avlägset belägen sommarstuga.

Stängsel osv:
12. Man kan stängsla in hela trädgården eller t.ex. en attraktiv köksträdgård med ett ca. 2 meter högt stängsel. En gärdsgård med bara ca. 60cm mellan stolparna anses också avskräcka rådjuren då de ska dra sig för att hoppa igenom något så smalt. Fast jag undrar om inte ett mycket hungrigt rådjur skulle kunna göra ett mycket precist och fint språng in i en smarrig köksträdgård ändå.

13. Runt nyplanterade träd kan man sätta ett högt viltstängsel. Stora och etablerade träd klarar lite skador men nyplanterade kan få men för livet, om de inte dör förstås. "Burar" av viltstängsel ser inte så tjusigt ut i trädgården men några vintrar kan man kanske leva med dem så att träden får växa sig något större.

14. Lägre stängsel, ca 1 meter höga, kan sättas runt mindre ytor, ca 1 kvm, eftersom rådjuren inte gärna hoppar in i en så liten och trång inhägnad.

15. Upp och nervända lövkorgar, tomma "hanging baskets" eller böjda hönsnät över attraktiva växter. Fäst dem med något i marken annars puffar rådjuren undan dem.

Ytterligare ett tips är att fråga lokala plantskolor, parkförvaltning osv vad de använder.

Här och var kan man hitta listor på växter som ska vara "rådjurssäkra" men dessa tror jag inte så mycket på. Rådjursproblem är något jag diskuterar med kunder vid nästan varje uppdrag och en sak är säker - där är variationen stor från trädgård till trädgård. Det som får vara i fred i en trädgård äts med glädje i en annan och det gäller även växter från de "rådjurssäkra" listorna.

Lugnast hade kanske varit att acceptera att vi får leva med rådjuren. Det är ju vi som lånat en bit av naturen, även om vi själva kan hävda att vi köpt/hyrt vår trädgård så är det ändå i slutänden en bit natur som vi för en tid tagit över och rådjuren är en del av denna. Kan man inte vara fullt så filosofisk (har själv svårt att vara det) så ska man använda åtgärder som varken skadar rådjuren, andra djur eller växterna.

tisdag 2 april 2013

Sommar i ett litet glas

I början av januari plockade jag fram den sista påsen jordgubbar ur frysen. En bit av sommaren som jag skulle göra något extra gott av. Skulle det bli sylt? Marmelad? Kräm? Nej, jag ville ha likör. Somrig jordgubbslikör lagom till våren kom. Som en försmak liksom. Två burkar blev det som fick stå i köksfönstret och mogna i tre månader och äntligen var det dags att smaka av, sila och hälla upp i fina flaskor. Det är alltid lika spännande! Burkarna öppnades och finaste likörglaset kom fram. Luften fylldes av kryddor och doften av sommarens jordgubbsland. Smaken är berusande god. Det här är en likör att ta fram vid högtidsstunder, att njuta av långsamt.


Jordgubbslikör är så enkelt att göra, det svåra är att vänta tills den är klar. Bäst vore egentligen att ställa burkarna utom frestade synhåll men jag brukar ändå ha dem i köksfönstret. De ska stå ljust och då kan de ju lika gärna få göra det någonstans där de pryder sin plats. I mitt fönster har de skimrat rubinröda i morgonljuset och gjort vintermornarna lite mer färgglada. Samtidigt får jag ju möjlighet att öva upp tålamodet.
Jag brukar blanda ca 1 liter jordgubbar med 35cl brännvin eller vodka (ej kryddad) i en glasburk med tättslutande lock. Eftersom spriten är smaklös så är det bärens smaker som får huvudrollen. Det är så det ska vara tycker jag. Därefter häller jag i 2 dl socker och blandar om. Ställ på ljus plats för att mogna långsamt. Sedan är det viktigt att skaka/vända om någon gång varje dag medan sockret löses upp och blandas. Det tar 2-3 månader innan likören är färdigt. Sila genom sil och sedan genom kaffefilter för att få bort så mycket som möjligt av fruktköttsgrumset, lite blir dock alltid kvar.

Det kan vara gott att lägga till en krydda till jordgubbarna, det förhöjer smaken något, och den här gången kryddade jag den ena burken med kardemummakärnor, ca. 1 tsk, och den andra med en vaniljstång (tog bara fröna).
De mycket goda och spritstinna bären som blir över lägger jag sedan i en vuxentårta. Är jag lite lat och inte orkar baka tårta är likörjordgubbarna lika goda till glass.

Skål för våren!