I köksfönstret står just nu tre riktiga godingar. Får jag presentera:
 |
| Thaibasilika 'Siam Queen' |
 |
| Storbladig basilika 'Genovese' |
 |
| Kanelbasilika 'Cinnamon' |
Basilika är underbart gott till all sommarmat. Med sin varma, blommiga och ofta starkt peppriga smak lyfter den vilken rätt som helst och gör den enklaste sallad lyxig. Sorterna 'Genovese' och 'Siam Queen' använder jag till alla möjliga maträtter efter humör. Min 'Siam Queen' är dock väldigt stark och kan lätt slå ut mildare ingredienser så den använder jag med måtta. Min 'Genovese' är också stark men snällare och den använder jag mest.
Basilika är lika gott färsk som tillagad men om jag har den i en lagad rätt så ser jag till att lägga i den så sent som möjligt. Då blir det bäst. Får den koka med en längre tid förvandlas de vackra bladen till mörka, trista slamsor och eftersom den är så generös med sin smak behövs bara en kort stund precis på slutet. Men mest använder jag basilika färsk, serverad ung. som bladsallad med bara lite olivolja på, antingen tillsammans med annan sallad eller med färska solmogna tomater. Gott och enkelt är också att hetta upp lite olivolja, blanda i riven basilika i oljan tillsammans med en aning flingsalt och sedan slunga ihop det med pasta och servera till t ex något grillat. Pesto är så klart också en favorit och då är det 'Genovese' jag använder, vilken anses vara den klassiska pestobasilikan. Jag brukar göra en variant på klassisk pesto genom att använda mandel i stället för pinjenötter. Blir precis lika gott.
Kanelbasilikan 'Cinnamon' har jag inte riktigt hunnit bekanta mig med i matväg. Det är första året för den hemma hos mig, men med sin ton av kanel och ganska så parfymerade smak bör den vara godare till efterrätter än till mat. Kanske med grädde eller frukt som balans mot det parfymrika, ung. som man kan använda lavendel. Men jag kan också tänka mig att den smakar bra till starkare rätter med curry eller paprika. Ska dock erkänna att jag än så länge äter den mest som godsak direkt från krukan. Jag fullkomligt älskar den och kan riktigt längta efter den där speciella smaken och då går jag till köket och nyper mig ett par blad.
 |
| Basilika 'Genovese' på knäckemacka. Sommargott! |
|
Basilika är relativt lätt att odla själv, egentligen är det bara att så frön, vänta på att de växer upp och sedan skörda kontinuerligt så att de inte går i blom för då blir det inte mer goda blad. Men basilika är ändå något av en primadonna som behöver pysslas om lite extra, fast det gör man så gärna. Ser man bara till att ge växten sol, lagom med vatten, skyddat läge, mycket värme och näring så kan man skörda rikligt. Basilika odlas oftast som ettårig eller kortlivad perenn. Vissa sorter kan odlas på friland i mycket gynnsamma lägen, gärna under någon form av glas- eller plastkupa som skyddar mot uttorkning, hårda vindar och slagregn men vanligare, och kanske också enklare, är att ha dem i kruka. Växthus är idealiskt men det går utmärkt att odla dem i ett fönster inomhus, gärna där det är sol ung. halva dagen (jag har mina i ett österfönster), men helst inte mer om man inte vill springa med vattenkannan hela tiden. Basilika avskyr att torka ut och kan snabbt gå från härligt spänstiga till slokande om man missar vattnet. Varma perioder kan krukorna få flytta ut till det bästa och varmaste hörnet man kan hitta, framför allt ska det vara skyddat från hård vind. I böcker står ofta att basilika ska stå soligt ute men jag tycker det är enklare om där är skugga åtminstone under de varmaste timmarna på dagen. I kruka, i full sol och bakande hetta torkar de lätt ut på rekordtid. Men man får vakta på dem lite extra när de står ute. Blir det för kallt, blött och blåsigt får man plocka in dem direkt. Själv föredrar jag att ha mina primadonnor inne, då slipper jag passa på dem så mycket. Dessutom är det nära att bara nypa några blad precis innan jag serverar maten.
