torsdag 24 maj 2012

Trädgårdsengland


England är ett land som betyder mycket för mig när det gäller trädgård. Jag bodde där i många år och det var där som jag utbildade mig till trädgårdsdesigner. Fortfarande så inspireras jag mycket av min tid i England, inte minst från alla trädgårdar jag besökt.
Under en period arbetade jag även som "Garden trainee" på ett engelskt gods för att jag ville få mer praktisk trägårdserfarenhet utanpå mina teoretiska designstudier. Det räckte inte bara med litteratur kände jag, det var fingrarna i jorden som gällde också för att allt skulle bli komplett. Den fantastiska trädgården jag jobbade i var på ca. 5 ha och anlagd i traditionell engelsk stil. Där fanns en muromgärdad Viktoriansk köksträdgård med växthus, en rosenträdgård, stora gräsmattor och tre olika woodlands med vackra träd, blommande buskar, slingrande gångar och vårlökar i mängder. Men det mest spektakulära var nog ändå de långa, stora "Herbasceous borders" vars djupa rabatter sträckte sig längs höga tegelmurar. De var planterade som "mixed borders" med  buskar, perenner och lökar och mot de höga murarna var rosor, klematis, päron- persika- och äppelträd spaljerade. Förr var syftet med dessa rabatter att visa upp alla vackra växter man hade och på 1800-talet, i växtsamlingsmanins tid, vad dessa rabatter fulla med exotiska växter och överklassen "tävlade" sinsemellan om vem som hade de mest exklusiva växterna.  

Stigen i ett woodland leder fram till huset.

Under min tid på godset sög jag åt mig som en svamp av all gammal kunskap, alla trix och "hemligheter", som plötsligt visades mig. Varje dag kom jag hem med nya aha-upplevelser. Jag gjorde allt som ingick i trädgårdens skötsel med ett undantag - jag fick inte klippa gräs eftersom "the lady of the house" ansåg att "women don´t do lawns".

En liten damm med rhododendron och azaleor i bakgrunden.
  Men det jag i slutänden ändå tog till mig mest var vikten av att våga prova och att det mesta faktiskt fungerar även om man inte tror det från början. "Everything goes" och "It will work" hörde jag jämt. Det fanns inget omöjligt! Man experimenterade, zonangivelser var långt ifrån ristade i sten, växter som var näst intill döda och som jag själv skulle lagt på komposten pysslades om och tog sig mirakulöst och uppgifter som såg omöjliga ut togs tag i och utfördes. Fast självklart förekom det misslyckanden ibland men det togs inte som något allvarligt. Man hade ju försökt. 
Något jag dock ångrar är att jag inte tog så mycket fotografier men här visar jag i alla fall några från en varm majdag. Kanske blommar det lika fantastiskt denna vår.

Underbar sittplats mitt bland rhododendron.
Utsikten från sittplatsen var denna vackra vy.

Japanska lönnar bildar en portal in till nästa trädgårdsrum.
Woodland med fin kontrast mellan bluebells och japansk lönn. Enkla klippta gångar i gräset leder runt.
Knotigt spaljerat äppelträd längs en gång.
Ett hörn av köksträdgården med ett jättebestånd rabarber och den magnifika lagerbusken. Lagerblad hämtades här varje dag till maten.
Dessa underbara murar!
Och som det doftade av alla azaleor!

De som administrerade min praktik var organisationen WRAGS/Women's Farm and Garden Accociation. De erbjuder praktisk utbildning inom trädgård och ni som vill kan läsa mer på deras hemsida.


fredag 4 maj 2012

Backsippor på Åsa

Nu är det backsippornas tid och vi åkte traditionsenligt till Åsa gravfält här på Selaö för att njuta av de små ljuvliga blommorna som breder ut sig i tusental över kullarna. Vi vandrade på stigarna och försökte undvika att trampa på de små sötnosarna, la oss på knä och tittade noga och fotade massor förstås.


Kameran gör dem inte rättvisa, i verkligheten är det magiskt - som ett blåsilvrigt skimmer över kullarna.
   

 Alldeles ludna och silkiga kommer de upp ur jorden.


Här finns också denna fina skeppssättning som påminner om hur länge det bott människor här på ön.


onsdag 2 maj 2012

Vårsol, äppelträd och aroniahäck

Det vackra Valborgsvädret kom som en gåva för oss som ville hinna med en hel del i trädgården. Spaden gick varm och nu är alla de träd planterade som vi tänkt oss - äppelträden Belle de Boskoop, James Grieve, Oranie och prydnadsapeln 'Professor Sprenger'. Just nu ser de inte mycket ut för världen men för vart år som går kommer de ju att bli allt större och magnifikare. Så småningom kommer de att bilda taket i trädgården och ge behaglig skugga varma sommardagar. Och en massa god frukt också så klart.


 Belle de Boskoop ger fina matäpplen till mos, pajer och andra efterrätter.


James Grieve är ett gott ätäpple.


Oranie är jag uppvuxen med och tycker att det är ett av de bästa äpplena till mos men det är väldigt gott att äta färskt också.



'Professor Sprenger' är främst dekorativ med sina söta miniäpplen och vackra höstfärg men man kan också göra en god gelé på frukten.


Även aroniahäcken på baksidan sträcker nu ut sig i hela sin längd. Förra året planterade vi den mindre aroniasorten 'Hugin' på framsidan och nu fick baksidan en matchande inramning med den högre sorten 'Västeråker'. Aronia är verkligen en fantastisk häckväxt som jag tycker används alldeles för lite. Den är lättskött och tålig, blommar så fint i vitt på våren, får en sprakande "brandbilsröd" höstfärg och svarta blanka bär. Men kanske är det ändå bären som är det bästa med busken. Av dem gör vi sylt och saft och ska man försöka beskriva smaken så påminner den om en blandning av blåbär och svarta vinbär. Mycket, mycket gott!


Aroniahäck med höstfärg och bär.