Hela helgen ägnades åt den nya örtagården, kallad "stora örtagården" eftersom jag också har en liten örtagård vid altanen med "köksörter" på lagom avstånd från köket. I stora örtagården kommer mitt örtintresse få möjlighet att ta ut svängarna ordentligt. Meningen är att jag förutom att njuta av härligheten själv även ska ha örtagårdsvandringar där i framtiden. Maken har varit en klippa som tillbringat helgen med att köra ut ca. 1 1/2 ton välbrunnen hästgödsel till örtarabatterna. Vi har ett generöst stall i närheten men gödselhögarna ligger otillgängligt inne i skogen och eftersom vi inte har någon Land Rover Defender eller liknande terrängfordon fick all gödsel hämtas i skottkärra! Rejält tungt och nu finns det en och annan muskel som behöver vila. Mitt jobb, tack och lov lite lättare, är att vända ner gödseln och sedan kommer det roliga med att plantera.
Mitt experiment med gröngödsling som jordförbättring slog riktigt väl ut. Efter bara en säsong med bovete, honungsfacelia och blodklöver har lerjorden faktiskt fått en riktigt fin struktur och det är inga problem att plantera de flesta växter i rabatterna nu. Lavendel, timjan och andra känsligare örter får dock för säkerhets skull bli kvar i de höga odlingslådorna.
Jag har besök många örtagårdar, läst många böcker och bläddrat i ännu fler tidningar för att hitta inspiration. Jag vill ha en formell örtagård men samtidigt inte någon "grandios" design för det tycker jag inte passar här. Fokus ska ligga på växterna som ändå ska ramas in på ett vackert sätt med en enkel utformning av ytorna. Gångarna ska vara grusade och bäddarna inramas av enkla träkanter. På två av sidorna kommer vintergrön liguster att bilda väggar och rosor ska stå lite blandade här och var med örterna på traditionellt vis. Som blickfång och för vila ska där stå ett par fina bänkar.
En inspirerande örtagård där man arbetar med enkla medel och ser skönheten i det lilla finner man på Körsbärgården på Gotland. Där har man verkligen fångat den känsla av stillhet och harmoni som jag tycker alla örtagårdar ska ha. Enkla gräsgångar leder en runt mellan de generösa örtbäddarna och allt inramas av häckar, låga murar och gårdsbyggnaderna. Jag tycker mycket om hur det höga trädet (har för mig att det var mullbär) höjer sig nästan beskyddande över örterna och ger skugga för både växter och människor under de hetaste timmarna. Därunder är det nog skönt att sitta en stund.
Den äldre och mindre delen av örtagården avgränsas från den större av en låg kalkstensmur. En rikblommande gullregn ger ett avslut vid grinden som leder ut mot åkrarna i bakgrunden.
Den smala kalkstensgången har med flit lagts lite ojämn och oregelbunden.
